Nu är det kanske tid att skriva om mina två dar i Mellerud. Jag har dragit ut på det här nu i en och en halv vecka och känner bara ångest inför det. Men här är det minna två dar i Mellerud.
Det första som slog mig när jag klev av tåget i Mellerud var lukten av kogödsel. Jag och Monika började promenera upp för Norra Kungsgatan till torget. Samma ödslighet som jag kände förra gången väller genast över mig. Började redan längta hem till Göteborg.
Innan vi checkade in på Wärdshuset på Dal möter vi vår kontaktperson som svarade på våra eventuella frågor. Efter lite ny information och krubb i magen var det dags att inventera platsen. Platsen inventerade vi både i soligt höstväder, nattetid och i gråttduggregn. Under hela vistelsen så hade jag i åtanke på vad det var man kunde göra om för att göra platsen mer intressant. Några av idéerna var att arbeta med ljud och ljus, små platta statyer och bygga ett casino för att göra platsen mer intressant Men sen kände jag bara en hopplöshet, har Mellerud någon framtida existens? Då kom iden om att bygga upp Mellerud i godis och sedan äta upp den. Vilket jag inte skulle ha något emot att testa.
Mellerud och platsen i sig gav mig inga positiva vibbar. Men det som gjorde vistelsen positiv förutom Monikas sällskap var alla goa människorna och sekondhandbutiker. Jag lyckades hitta den här underbara koppen för 10 kronor. Vilket kap!
torsdag 4 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar